En liten fot och en stor tanke
När min yngsta var väldigt liten, kanske 2,5 år så hände det något hennes fot. Hon kunde inte längre gå. Varje steg var smärtsamt. Det var något med framdelen av foten. Så fort hon satte ner den så ojade hon sig.
Som omtänksamma föräldrar så var vi givetvis där och rådde om. Försökte lösa och fixa problemet för henne. Men hon avfärdade allt vi försökte göra. Tog inte emot något alls. Det var enormt frustrerande att erbjuda hjälp som inte tas emot.
Men vid ett tillfälle lite senare så såg vi henne stå vid en fotpall. Prova sig fram med att sätta ner sin onda fot och helt plötsligt så satte hon ner den med hälen först. Och utbrast, ”naa ont…naa ont”, och sedan linkade hon med en tydlig hälisättning på den onda foten, med en förnöjd uppsyn.
Vad en tvååring lärde mig om att vara förälder
Den här situationen lärde mig något om föräldraskap, eller när jag tänker på det, kanske också i hur man kan vara som medmänniska. För hur ofta går vi inte runt och vill väl, utan att förstå att vi i vår välvilja inte lämnar plats för personens egen vishet och klokskap.
Min dotter löste uppgiften själv. Hon var bara 2,5 år. Och demonstrerade en naturlig förmåga i att känna av och orientera sig i livet, även i smärta och obehag.
Att hedra deras egen vishet
Som förälder så har jag en växande uppskattning av ”att hedra mina barns egen vishet”, ett uttryck som jag plockade upp och gjorde till mitt eget.
Att hedra deras egen vishet betyder inte att jag är passiv, men jag ser det inte längre som min uppgift att ”rädda” dem, ”att fixa dem” eller ens att lösa deras problem.
Min uppgift är bland många att lita på att de, liksom jag, delar samma livskraft och djupa intelligens.
Kraften i att lyssna mer och säga mindre
Jag märker allt oftare, att om jag lyssnar längre och lämnar plats för deras ord att landa i mig INNAN jag tar till orda, så har jag mindre att säga. Jag märker också att jag har mindre att säga om deras problem. Och ju mindre jag talar till eller adresserar problemen desto starkare verkar vår relation att bli
Det är så oerhört lätt att fastna i fixar mode.
Men som tur är så kan man komma på sig själv.