Säg att du vill laga en helt ny maträtt.
Du har en receptpärm med allt du tidigare tillagat.
Men nu ska du laga något du aldrig har gjort.
Du har ingen erfarenhet av det du vill göra.
Och ingen instruktion.
Receptboken innehåller ju endast det du redan lagat.
Hur ska du gå tillväga?
De flesta av oss börjar med det vi har.
Vi bläddrar i recepten.
Jämför. Kombinerar. Tänker oss fram.
Ibland fungerar det.
Ibland märker vi att det inte räcker.
Detta är samma situation som ofta uppstår när människor fastnar i ett problem eller en utmaning.
De använder det som tidigare fungerat – vårt tänkande, våra erfarenheter, våra slutsatser – för att försöka ta oss vidare.
Ett 3P-samtal tar sin utgångspunkt just här.
Men inte i svaren, utan i hur vi letar efter dem. Och var vi letar.
Man kan säga att ett 3P-samtal närmar sig detta på två olika sätt.
Inte för att det finns två lösningar, utan för att förståelse kan öppnas från två håll.
Det ena genom att visa vad som inte fungerar.
Det andra genom att peka mot det som fungerar.
Dessa två sätt brukar beskrivas som:
- via negativa – ta bort det som inte fungerar
- via positiva – lägg till det som fungerar
Via positiva – lägg till ”vad som fungerar”
Att prata om vad som fungerar kan ibland kännas svårt.
Inte för att det är komplicerat, utan för att språket lätt drar oss tillbaka till tänkandet.
Jag ska ändå försöka peka i en riktning.
Jag har sett att det människor letar efter ofta visar sig som en känsla.
Inte en tanke om en känsla, utan något som känns direkt.
Det finns ett utrymme som inte tycks styras av tankeprocessen, men som ändå samspelar med den.
Ett utrymme som tydligast märks i pauserna.
I tomrummet mellan tankar.
Det som karaktäriserar detta utrymme är att känns på ett särskilt sätt.
Så vad betyder detta rent praktiskt för oss människor?
Jo, det innebär att det finns alltså värdefull information som vi människor missar helt och hållet
Det blir som att köra bil och enbart titta på instrumentpanelen.
All information där är korrekt och användbar.
Men vägskyltarna, linjerna i vägbanan, trafikljusen – allt det andra – försvinner ur sikte.
Inte för att de saknas.
Utan för att blicken är upptagen.
Så hur vet man att man fastnat med blicken?
När jag själv först anade att det fanns något mer än det jag kunde tänka mig fram till, saknade jag ett språk för det.
Jag kunde känna vad det var, men jag kunde inte hålla fast vid det.
Det var först när jag lyssnade på Sydney Banks som något började klarna. Han pekade inte ut nya svar, utan visade ett annat sätt att förhålla sig.
Ett sätt som inte bad mig tänka bättre, utan att lägga märke till något annat – något som redan fanns på plats.
Han visade ett state-of-mind som skar genom det intellektuella och som på samma gång hjälpte mig att inte bara skingra de frågetecken jag hade utan också att få kontakt med något mer grundläggande och djupare än jag tidigare upplevt. Något som hjälper i längden.
Som det ser ut för mig kommer jag åt ”vad som fungerar” genom att på sätt och vis låta tänkandet stå tillbaka.
Inte genom att stoppa tankeprocessen – det verkar vara omöjligt –
utan genom att undvika att följa tankar som saknar liv.
Det som är livfullt känns annorlunda än det som är själlöst.
Skillnaden går inte att räkna ut.
Så hur kan jag urskilja själlöst mot själfullt?
Livlöst mot livfullt?
Jo.
Skillnaden ligger i känslan.
Via negativa – ta bort ”det som inte fungerar”
tänkandet
Tänkande eller tankeprocessen är helt enkelt den process där vi människor använder redan kända parametrar.
Tankeprocessen innebär en begränsning av tre skäl:
- tänkandet använder endast minnet (det förflutna).
- tänkandet fyller ens huvud med information som inte är tillräcklig.
- tänkandet når inte det som det ännu inte känner till (det okända).
minnet
Tillbaka till exemplet med matlagningen.
Hur ska du gå tillväga för att laga något du aldrig tillagat?
Kan du med hjälp av din receptbok skapa den nya maträtten – d v s kan du hitta det nya receptet genom att bläddra genom gamla recept?
stoppa tankeprocessen
Detta är omöjligt. ingen människa äger den kraften.
Lika lite som att vi kan stoppa vår matsmältning, stanna hjärtat eller något annat som går emot den naturliga processen.
Men det finns en annan naturlig process.
Den kan låta saker visa sig, av sin egen kraft.
Alla nya recept ligger i det okända.
Men det okända är ett begrepp som tänkandet inte begriper.
Tänkandet arbetar nämligen med bilder, associationer och koncept hämtat ur minnet.
Det okända går inte att illustrera.
Annars skulle det inte vara ”det okända”.
Ps. I nästa blogginlägg kommer jag att besvara frågan: Varför fungerar ett 3p-samtal?