I ett tidigare inlägg så försökte jag besvara på frågan varför ett 3p-samtal fungerar.
Om du är ny till Three Principles eller till begreppet 3P-samtal så rekommenderar jag dig till att läsa mina andra inlägg i serien.
- del 1 – Hur fungerar ett 3p-samtal?
- del 2 – Varför fungerar ett 3p-samtal?
- del 3 – Hur vet jag att det fungerar för Mig?
Innan du fortsätter läsa
För att dyka djupare i detta så behöver jag prata om mannen som allt detta kommer ifrån, Sydney Banks.
Men innan du fortsätter att läsa så vill jag göra dig uppmärksam på att du kommer att stöta på särskilda begrepp som kan kännas besynnerliga, ibland främmande t o m besvärande.
Jag tycker att det är viktigt att poängtera att användningen av dessa ord handlar om att beskriva särskilda fenomen som man varken kan se eller ta på direkt.
Så ta inget ordagrannt utan se snarare dessa begrepp som ett försök att beskriva något som inte riktigt låter sig beskrivas.
Vi gör samma sak i vår vardag.
Som exempel kom jag att tänka på stämningen i ett rum, som kan kännas på ett visst sätt – som tjock, tät, obehaglig eller tryckande.
Trots att stämning är abstrakt kan vi ändå förstå vad som menas.
Det är samma sak här.
Sydney Banks och upptäckten
Sydney Banks gjorde så gott han kunde att försöka klä det upptäckt och vad han såg i ord, för att han visste att det kunde hjälpa människor på ett unikt sätt.
Han trodde att det han upptäckte kunde ”ease the suffering of mankind”, vilket blev hans gärning fram till hans död 2009.
Han var också den första som förstod att orden som beskriver det han upptäckte ännu inte existerar varpå han var tvungen att prova sig fram med andra begrepp. Mer som vägskyltar som kan hjälpa oss att navigera.
Därför var han ofta noggrann att be människor att inte lyssna på hans ord.
Inte för att orden saknade värde men han visste hur de likväl kunde skymma sikten och han ville att människor snarare skulle lyssna inåt – på sitt eget sunda förnuft, till sin egen inre röst. Att visa att alla har tillgång till sunt förnuft och vishet var ett av hans mål.
Helt enkelt för att han upptäckt det för sig själv.
En insikt som förändrade allt
Historien var den att han i början av 70-talet gjorde en fantastisk upptäckt som kom att förändra honom och hans liv. Det var egentligen inget märkvärdigt utan han upptäckte att hans låga tankar och känsla om sig själv och om livet, inte var på riktigt.
Hans såg plötsligt att hans bristande självkänsla och osäkerhet mer var som temporära former som hans sinne skapade och upprätthöll.
I samma ögonblick som han såg detta anade han att han upptäckt något annorlunda.
Något som han misstänkte endast några få människor om ens några, faktiskt kände till.
Han fann också att när han oavsiktligt inte längre upprätthöll de låga tankarna om sig själv och livet så fylldes han av något helt annat. Något som kändes mycket befriande.
En kort stund senare var han med om något som närmast kan beskrivas som ett ”uppvaknande” som kom att ändra hela hans liv. En upplevelse som enligt honom tog ca: 3–4 sekunder.
Som jag redan varit inne på vill jag påpeka att ”uppvaknande” är en term som bör tas emot med stor försiktighet. Ett uppvaknade kan helt enkelt ses som ett annat ord för en radikal förändring i någons perception och uppfattning (varseblivning).
Det är som att bevittna saker och ting från en helt annan utsiktsplats.
Medvetande, nivåer och vägskyltar
Han använde flera olika sätt att tala om sin upptäckt.
En av sakerna som han återkom till i början var något han relaterade till som ett super conscious state – ett supermedvetandetillstånd – som fundamental källa.
Han sökte att förmedla hur var och en av oss har precis samma tillgång till detta super conscious state. Något han såg som självklar fakta, inte som en koncept, teori eller hypotes.
Men han sa också att beroende på var man befinner sig i ens eget medvetande kan man vara mer eller mindre medveten om detta faktum.
Något som han talade om som ”Levels of consciousness” – nivåer av medvetande – där varje nivå innebär ett eget sätt att se, höra, känna, uppleva och vara.
Jag vill också poängtera att det jag förmedlar här är så gott jag kan såsom jag har förstått det genom att lyssna och studera det som Sydney pratade om.
Men den som bäst kan uttrycka vad Sydney Banks såg är till sist han själv.
Three Principles och den “hemlighet” han såg
Det han också berättar om är att hans starka upplevelse gav honom en tillgång till en särskild sorts kunskap som vida överstiger allt han tidigare förstått om livet och sig själv.
Som en konsekvens av denna kunskap så fann han också ett sätt att prata om sin upptäckt genom metaforen three principles, och hur dessa principer samverkar för att skapa varje människas psykologiska, mentala och själsliga upplevelse.
Vad han själv ofta uttryckte om denna särskilda kunskap var kort och gott: det finns en hemlighet till livet – och jag vet vad det är.
Inte för att vara högfärdig, sätta sig över någon eller vara förmer utan mer som ett sätt att så sanningsenligt som möjligt återge vad han sett.
Han var också väldigt mån om att människor inte skulle ta hans ord som bevis utan att var och en var tvungen att själv undersöka för sig själv om det han pratade om var sant eller ej.
Så varför fungerar ett 3p-samtal?
Men för att återgå till frågan – varför fungerar ett 3p-samtal – så behöver man få klarhet i vad Sydney Banks upptäckte.
Och det är grunden vad ett 3p-samtal egentligen syftar till.
Det svarar helt enkelt på frågan:
VAR kan jag som människa leta och erbjuder HUR jag gå tillväga för att öka mina chanser. Ett 3p-samtal fungerar för att man blir medveten om och tar hjälp av en djupare form av kunskap som ger en nya lösningar på gamla problem.
Sydney menade att detta super conscious state, som jag ibland ges olika namn som kvantfält, formlös energi m fl, håller nämligen alla möjliga svar på alla möjliga utmaningar och problem.
Personligen så har jag märkt att det kan vara väldigt användbart att försöka skapa bilder som hjälper en att förstå mer. Många upplever att det är svårt att försöka illustrera det som saknar form. Ett kvantfält, formlös energi…hur ser man det.
Kvantfältet – en illustration
För egen del så har dyker följande upp för mig när jag försöker se detta.
Kvantfältet, och hur det förhåller sig till tankeprocessen, dyker för mig upp som ett ofattbart tomrum som harmoniserar med tomrummet mellan mina tankar. Om jag skulle illustrera tankeprocessen som ord på ett papper så är kvantfältet pappret och tomrummen mellan orden – men kvantfältet är på samma gång oundvikligt för att tankar ens ska kunna uppstå eller uppfattas.
Och jag tror att anledningen till att kvantfältet är så förbisett är inte för att det saknar existens utan snarare att ens fokus mestadels ligger klistrade till tankarna och tankeprocessen. Som om tankarna var som otroliga magneter som sällan lämnar utrymme för ens sinne att uppfatta storheten.
Det är ett komplett system där tomhet och tankar samspelar. Precis som ett stycke musik är sampelet mellan toner och utrymmet mellan dem.