Jag tror att känslor är något som är väldigt viktigt att prata om, men ofta förbisett.
Många människor fokuserar på sitt tänkande. De behandlar sitt tänkande som att tänkandet själv formar deras liv och verklighet och utgör ett tillförlitligt instrument att navigera med.
Detta är inte helt fel men mer korrekt uttryckt så kan man säga att; om tänkande formar deras verklighet så är det känslorna som avgör hur den verkligheten känns.
Tänkande blir därför lurigt. Särskilt på egen hand.
Och det blir extra lurigt när tänkandet tar sig an ”vad som skapar vad”.
Många tror nämligen att det är tankar som skapar känslor – en vanligt misstag inte är fel i sak men som visar tänkandets begränsning.
Vad jag funnit vara sant är: om jag har låga tankar om mig själv så utgör känslorna hur de tankarna känns.
Men det betyder inte att tankarna per automatik skapar känslor.
Låt mig försöka illustrera:
Om jag t ex har låga tankar om mig själv behöver de på egen hand automatiskt inte ge mig en dålig känsla.
Och här är grejen, för jag kan ha låga tankar om mig själv UTAN att känna mig dålig.
Jag kan exempelvis ha låga tankar om mig själv OCH känna mig förstärkt av detta.
Jag kan t o m vara glad över att jag fått syn på vad som pågår i mitt huvud och känna mig tacksam och hoppfull över att jag funnit detta så att jag kan ta mig an saken istället för att fortsätta leva ovetande.
När tänkandet tappar sin makt
På det sätt kan känslor ge mig ny kunskap.
Och det kan ge mig en bra känsla. Och det positiva föder mer positivt.
Att bry sig om vad man tänker är att fokusera på något som i sig själv saknar kraft.
Att inse detta kommer att skapa positiva känslor.
Du får positiva känslor helt enkelt för att upptäcka saker som är sanna, upplevs alltid positivt.
Känslor är därför som en guide.
De låter dig nämligen veta när du rör dig i rätt riktning och när du inte gör det.
Det hela är ganska enkelt.
Dålig känsla = fel riktning = stopp och belägg
Bra känsla = rätt riktning = fortsätt så, vandra i frid, njut av tillvaron
Känslan som kompass
På ett logiskt plan kan man säga att tankar är information.
Tänkande är att vara uppslukad av den informationen.
Känslor fyller en annan funktion – de avgör nämligen kvaliteten i ditt tänkande.
Om du ser efter kan du själv avgöra om det stämmer eller ej.
En vän till mig uttryckte saken med otrolig enkelhet när jag ställde frågan: hur visste du vilken tanke som var rätt och inte?
– Det var enkelt, jag kände skillnaden.