Inre kunskap är kunskapen om sig själv.
Om vad man är men också vad man inte är.
Många ser inte självkunskap som kunskap.
Därför påbörjar de inte sökandet.
Att finna inre kunskap är ett särskilt äventyr.
Med stora belöningar som väntar.
Om du vill hitta vad som är sant så behöver du ha mod.
Mod hjälper dig att möta det okända.
Som t ex att göra dig fri från andras ord. Andras färdiga tankebyggen.
Är inte andras ord blott ekon från deras egna övertygelser?
Det betyder inte att något är fel. Utan att du behöver hitta din väg.
För det som är verkligt sant behöver också vara sant för dig.
Du behöver därför se detta för dig själv.
För varje korn av sanning du finner öppnar sig nya hemligheter.
Med varje hemlighet blir du medveten om livets mysterier, på en ny nivå.
Varje nivå erbjuder i sin tur fler hemligheter.
Varje hemlighet har en motsvarighet i ett klart och tydligt svar.
Oftast blir vi först medvetna om hemligheten, sedan svaret.
Ibland blir det tvärtom.
Vi ser svaret innan vi ens förstått hemligheten.
Oavsett vilket ordning det kommer i så sker en och samma sak.
Din kunskap växer.
Och du växer.
Eftersom din kunskap och du ej går att skilja åt.
Du är därför EXAKT det du känner till. Varken mer eller mindre.
Gränser som inte finns
Så vill du växa behöver din kunskap växa.
Att inse detta signalerar din förändring.
Eftersom din kapacitet för kunskap saknar någon gräns saknar du i grunden också en gräns för vad du kan lära dig. Hur djup din förståelse når.
Man är därför aldrig riktigt särskilt långt borta från att inse detta. Det finns inget tunnare än gränser som inte existerar.
Inifrån eller utifrån leder till samma svar
Du kan närma dig saken från vilket håll du vill. Utifrån. Inifrån spelar ingen roll. Framdörren och bakdörren leder till samma slutsats. Till samma hem.
De är egentligen illusioner. Små spratt som du spelar dig själv.
Och så länge du håller dem vid liv kommer de att störa sökandet.
De kan förvirra, förvränga och förvilla men som tur är aldrig riktigt förstöra.
Illusioner saknar kraften att förstöra – du är skaparen, och förstöraren.
Det är alltså vi själva som föder illusionerna. Utan oss som föder dem, tappar de kraft och lämnar plats för ny kunskap.
Vår uppgift är att vara där när kunskapen dyker upp.
Det fina är att det aldrig är för sent för att börja.