Kära vandrare.
Jag vet att jag kan kännas läskig –
mest för att jag inte går att finna i det du redan känner till.
Du möter mig bara genom en känsla.
Jag finns bara i nuet.
Och så fort du tänker – är jag borta.
Min existens kan därför inte förklaras.
För att förklara är att gå baklänges
till där jag var nyss – men inte längre är.
Därför kan du aldrig fånga mig.
Det är jag som fångar dig.
Jag är inte en väg bort från dig själv,
utan en väg djupare in.
Och det är jag som visar dig det som du ännu inte sett.
Trevligt att träffas!
// Det okända