Var hittar vi inre frid?
Vad du söker är bortom bra och dåligt. Lär dig att se bortom. Se t o m bortom lyckan. Lycka är nämligen beroende av förhållanden som vi upplever som positiva. Det enda du behöver för att finna frid är att minnas att den aldrig lämnat dig.
Inre frid når du när du inser vem du är. Det är inom räckhåll för dig och har alltid funnits där. Ditt tänkade sinne eller det personliga jaget, det man syftar till när man talar om egot, känner till detta och kämpar på sätt och vis för sin överlevnad. Egot tror nämligen att det inte kommer att överleva i ljuset som skapas när du är närvarande medveten om din sanna natur. Detta kan innebära en viss utmaning för oss under vår väg till uppvaknande och leder lätt till att ser vårt ego som en motståndare, en fiende. Men om vi tar ett kliv tillbaka från våra hårda tankar så kan vi se något annorlunda.
Hur vi använder egot, istället för att det använder oss
Vi kan inse att vårt ego faktiskt hjälper oss att vakna upp. Utan vårt ego skulle vi få det svårt att nå vårt inre och återupptäcka vårt sanna jag. Egot hjälper oss att skapa motståndet inom som gör det möjligt för oss att se vilken väg vi bör undvika. Det är som en GPS med motsatt funktion. Istället för att hjälpa oss att hitta vårt mål så lägger vårt ego upp massor med rutter bort från vårt mål. När man inser detta så blir ego riktigt användbart.
Om du försiktigt ser efter så kan du inse att ha ett ego inte behöver vara ett problem utan att det snarare är dina tankar om ditt ego som är problemet. Du kan också säga att så länge egot poppar upp och bjuder in oss för lek så innebär det en möjlighet för oss att lära oss mer. Oavsett hur utvecklad/upplyst vi tänker att vi är så kan vårt ego, som ett rastlöst barn, locka oss till att leka. När vi dock inser vad det är som händer så har vi en möjlighet att vänligt dra oss ur leken. Och vi kanske kan göra det utan att klandra oss för att vi lät vårt ego dra in oss i ännu ett drama.
Den påhittige regissören
Egot är som en regissör som så gärna vill att vi förlorar oss in i dess skapelse (filmen). Att vi blir så indragna i dramat så att vi glömmer bort att det inte är på riktigt. Kan du klandra regissören för att den önskar detta. Nej. Kan du klandra dig själv för att du för tillfället blev indragen i ett trovärdigt drama. Det både kan och gör vi, men det är inte nödvändigt. Glöm inte att dina skuldkänslor är nästa manus som ditt ego kommer att plocka upp för att skapa nästa drama.
Du kan också vänligt erkänna egots fiffighet med ett tyst ”bra jobbat” varje gång du blivit lurad.
Till syvende och sist så finns det inget ego. Men till vi finner oss själva så kommer det att göra det.