För ett tag sedan arbetade jag med en klient. Efter en tid tillsammans hade jag en ganska klar bild över hur hen hanterade sitt liv och sina tankar om det. Det var tydligt att hen satt fast i gamla mönster. Mönster som orsakade obehag som hen ville ifrån. Det var också tydligt att hen ville känna annorlunda men att hen var inte villig att släppa de tankar som låg till grund för att hen kände som hen kände.
Hur skulle jag kunna hjälpa denna människa ur sitt lidande?
På en medmänsklig och rent logisk nivå så borde det bästa vara att göra allt för att hjälpa hen ur sitt lidande. Normalt gör jag detta genom att på olika sätt visa hur tanke påverkar våra liv.
Men hur vet jag att det är detta denna person behöver?
Tänk om personen vill fortsätta att lida av sina tankemönster? Hur kan någon vilja lida kanske någon undrar? Det är en mycket relevant fråga men poängen här handlar mer om vad som är rätt i just denna stund.
Vad är det som säger att lidande är fel?
Tänk om mer lidande är precis vad denna person behöver för att bli helt fri från sina destruktiva tankemönster?
Hur kan vi egentligen sätta oss i positionen av vetande och vara säkra på vad människan mitt emot oss behöver?
Jag sade: “Om du står fast vid att inte vilja ändra hur du tänker så antyder det på att du vill fortsätta lida. Är det verkligen det du vill?”
Min fråga öppnade upp samtalet till en nivå som gjorde stor skillnad för den jag arbetade med.
Visste jag vart min fråga skulle leda till? Nej, ska jag vara helt ärlig så hade jag ingen aning. Men det var just detta som gjorde skillnaden. Att jag inte antog att jag visste vad som var bra för hen utan neutralt konstaterade hur vår relation till våra tankar påverkar vårt känsloliv och upplevelse av livet.
Någonting jag upptäckte under min coach-utbildning var värdet av något som kan beskrivas som att lyssna riktigt djupt och när jag möter andra människor (oavsett det är ett professionellt samtal eller ej) så försöker jag alltid möta dem med den attityden.
Om djupt lyssnande.
Djupt lyssnande innebär för mig följande:
* Att lyssna med ett öppet sinne. Ett annat sätt att säga det är att lyssna med hjärtat.
* Det andra är att låta bli att dra förhastade slutsatser om det vi får höra. Dvs att inte utgå från allmängiltiga normer eller moral. Ska vi till exempel beklaga eller gratulera när någon berättar att deras relation till någon annan precis tagit slut?
Om du ska hjälpa någon så behöver du först förstå. Först när du förstår kan du förflytta ditt sinne till att bli förstådd.
Att hålla vårt sinne rent och ta in en annan persons berättelse utan att bedöma vad de säger och jämföra deras historia med våra egna tankar är bland det svåraste en människa kan göra.
Jag minns att jag träffade någon som fått höra att jag var klar med min bok och denne började fråga mig om processen.
”Är det inte skönt nu när den är klar?”, frågade hen.
”Nja, det känns inte så mycket. Det var intressant att se hur den tog form. Jag skrev om och strukturerade om flera gånger.”, svarade jag.
”Det måste ha varit jobbig.”, konstaterade hen.
”Nja, jag tyckte det mest var intressant. Nu har jag skickat materialet till någon som granskar texten och bedömer den litterära kvaliteten.”, svarade jag.
”Det måste kännas nervöst att låta någon annan bedöma sitt livsverk.”, sade hen.
”Inte speciellt. Det ska bli spännande att se vad de kommer att uppmärksamma.”, svarade jag.
Hur detta samtal förlöpte säger egentligen inget om personen jag talade med förutom att denne i just vårt samtal var mer intresserad av sina egna tankar än av mina.
Poängen jag vill belysa är att ju mer vi betraktar våra egna tankar som korrekta desto svårare kommer vi få att komma nära andra människor.
Det finns inget rätt och fel.
Varför är det så svårt för människor att inse att det i naturen finns inget rätt eller fel? Att rätt och fel, gott och ont endast finns i våra huvuden, i vårt sinne.
Det finns lika lite rätt tankar som de finns fel tankar. Det finns däremot lika många idéer om vad som är rätt tankar och fel tankar som det finns människor på jorden. För att bli fria så behöver släppa våra idéer om rätt och fel tankar och inse att innan vi går in och gör tanke till ‘rätt’ eller ‘fel’ så finns bara finns tanke.
Tanke kan vilja massor med saker, men vem är det som låter tanke få som den vill?
Tänk om det är så enkelt?
Tänk om tanke bara är tanke. Inget mer.
Och tänk om vi inte behöver tro eller agera på en enda tanke.
Tack för att du läste denna artikel. Samtliga artiklar jag skriver är inspirerade av mitt eget liv och observationer. Lämna gärna en kommentar eller dela den med andra.
Om författaren: Patrik Rowinski är specialist inom State Of Mind (sinnestillstånd) och förändring av mindset. Han är certifierad Transformative Coach och Three Principles Practitioner. För individuell utveckling eller inspiration så når du honom genom hans personliga sida/blogg patrikrowinski.se.
Genom StateOfMind Institute och den ideella organisationen 3P Center Stockholm hjälper han organisationer, ledare, grupper och individer att nå genombrott inom prestation, resultat och välbefinnande.