Maximalt är sällan optimalt

Ingen bil kommer att prestera speciellt bra om den under alltför lång tid utnyttjas på fel sätt. Om vi pressar bilen maximalt och kör på rött kommer den snabbt att förbrukas. Delarna kommer att börja brytas ned och vi kommer att uppleva att den går sämre och sämre för att till slut braka ihop. Om vi istället tillför förståelse – förståelse om hur vår bils olika delar påverkas vid belastning och hur de tillsammans samarbetar som en helhet kommer vi att kunna utnyttja bilen mer optimalt. Vi får då en bil som istället för att brytas ned i förtid både håller längre men som också tar oss tryggt och smidigt varthän vi vill åka.

Men hur gör vi då för att utnyttja våra resurser optimalt? Precis som i exemplet med bilen är svaret på den frågan förståelse – först när vi förstår hur något fungerar kan vi börja utnyttja det på ett hållbart sätt.

Innan vi förstår hur det fungerar kommer vi att famla i mörkret. I samma sorts mörker som vi bland annat befann oss i innan vi förstod hur exempelvis socker eller cigarettrök påverkar människokroppen.

Tänk dig att du ska snickra ihop en stor altan på 80 kvadratmeter. Du är nybörjare och har löst det mesta i hemmet med hammare och spik. Du är inte helt främmande till begreppet skruvdragare och skruv men du vet egentligen inte så mycket mer. På vilket sätt kommer du med största sannolikhet att snickra ihop din altan?

Men vilken enskild faktor är det som gör det möjligt för dig att bygga den bästa konstruktionen med minsta möjliga ansträngning?

Det är förståelse!

Alla med grundläggande kunskaper i altanbygge vet att kombinationen skruv och skruvdragare resulterar i en altan av både högre kvalitet och till en lägre ansträngning.

Förståelse är nyckeln till topprestation – när vi förstår bättre, presterar vi bättre.

Människan har sedan urminnes tider ökat sin förståelse kring hur saker och ting förhåller sig och fungerar och det har varit otroligt värdefullt för vår utveckling. Men när det kommer till oss själva blir det genast lite svårare. Men inte för att vi saknar information. Problemet ligger sällan i att vi saknar information. Alla vet till exempel fördelarna av regelbunden motion men det är långt ifrån alla som lyckas med att upprätthålla goda motionsvanor. Våra cigarettförpackningar har tydlig information om konsekvenserna av rökning, trots detta är det långt ifrån alla som avstår att röka.

När det kommer till vårt sinne och medvetande saknar vi egentligen heller inget i informationsväg. Inom många livsåskådningar och läror är det allmänt känt hur vårt eget sinne lurar oss. Ett exempel på hur vårt sinne lurar oss är att alla människor går omkring med en bild av sig själva som är långt ifrån korrekt. Som om det inte är illa nog med att bära med sig en bild som inte bara är grovt förenklad men också falsk, gör vi ofta misstaget att förväxla oss själva med bilden vi har av oss själva.

Om du ritar av en blomma är, är din teckning samma sak som blomman du ritat av?

Ett annat missförstånd som är djupt rotat i det kollektiva medvetandet är att hur känslor uppstår. Vi känner till att vi själva skapar våra egna känslor men ändå beskyller vi andra människor och händelser för hur vi känner.

Informationen om hur saker och ting hänger ihop finns där men det är något som inte stämmer. Det verkar som det är något som hindrar oss att använda informationen. Vår oförmåga att använda information klokt ligger nämligen djupare. Och tills vi lär oss hur vi omsätter informationen om oss själva till praktisk verklighet förblir kunskapen inte bara verkningslös, den kan till och med rinna ut i en sorts hopplöshet och få motsatt effekt, att få oss att må och fungera ännu sämre.

Att försöka få bort ett beteende genom att byta ut mot något som upplevs som mer tilltalande är ett mödosamt som kräver viljestyrka och disciplin. Precis som med det inledande exemplet med bilen riskerar vi att köra slut på oss själva om vi inte börjar försöka förstå hur vi faktiskt fungerar.

Det är förstås varje människas medfödda rättighet att göra vad hen vill med sina resurser men jag tror att vi innerst vill vi utnyttja dem på något vettigt istället för att förbruka oss i onödan.