Som en jag känner en gång sa: ”varför suger livet så mycket när det egentligen inte behöver göra det?”
Han har allt, fast ändå inte.

Jag förstod vad han menade.

01

Hur du kan överväga mig som din coach

Hur man väljer rätt coach är ingen exakt vetenskap. Antingen slår något an eller så gör det inte det.

Det enda jag kan göra är att skriva så ärligt och rakt som möjligt.
Så du får något att relatera till.

Min resa har inte fört mig till en plats med fasta svar. Snarare tvärtom — ju längre jag undersökt, desto fler lager av föreställningar och förvirring har skalats av, utan att något nytt och tvärsäkert kommit i deras ställe. En dag så upphörde sökandet.

Det förändrade saken.

Min utgångspunkt idag är enklare, mer uppriktig och mer ärlig: mer ”jag vet inte, men låt oss undersöka saken närmare”. Jag har inget facit och jag vågar påstå att ingen annan har det heller.

Det här är inte en bekväm slutsats jag kommit fram till i lugn och ro. Mitt största skifte gav mig en helt ny tillvaro där det fanns mycket mer sinnesfrid — men det kom med ett pris. Det kostade mig min karriär och sannolikt också mitt äktenskap. Att sedan försöka bygga en försörjning på coaching, undervisning och författarskap har inte varit en dans på rosor. Tvivel, kämpande med att utveckla koncept som skulle vara lättare att sälja, osäker inkomst — och mitt i det, självkritik och självtvivel; kommer det någonsin att flyga. Samtidigt höll jag fast i ett sanningspaket som bidrog till att jag ifrågasatte det mesta i mitt eget tänkande, i väntan på en insikt som skulle lösa allt. Den insikten kom aldrig. Åtminstone inte på det sätt jag trodde.

Det som hände istället var att jag en dag såg att jag sa saker jag inte hade täckning för. Och att det just var det som låg i vägen. Idag vågar jag säga att jag är fri från väldefinierade illusioner och önsketänkande.

Att möta livet exakt som det är, är nog det mest befriande jag vet.

02

Min metod

Min metod tar inte färdiga förklaringar för givet. Jag gräver och undersöker hellre än att svälja det som redan serverats — en sorts pragmatisk skepticism, med en epistemologisk noggrannhet. som grund: att faktiskt skilja på vad vi kan veta säkert, så att vi reagerar på vad som är sant istället för vad som inte är helt sant.

* Epistemologin undersöker vad man kan veta och hur man kan veta.

Jag kommer inte att utmana dina föreställningar, ifrågasätta eller försöka ändra hur du tänker och känner. Din upplevelse betraktar jag som privat egendom – jag respekterar din integritet. Det jag erbjuder är skillnaden mellan självkritik och självärlighet: Självkritik ifrågasätter och dömer det den ser — det här borde vara annorlunda, det här måste fixas. Självärlighet möter samma sak rakt i vitögat, precis som det är, med föreställningar och allt, utan att kräva att något ska ändras för att vara giltigt.

Du blir inte korrigerad. Du blir mött.

Det här är ingen metod att följa steg för steg, och jag tänker inte låtsas att det är det. Mitt arbete handlar om att skapa utrymme för självärlighet — att se sig själv som man är, utan de extra lager som vanligtvis följer med.

Hur ser då ett samtal med mig ut? Jag tar ditt mål på allvar — det du kommer med är det vi utgår från. Men i min erfarenhet är målet sällan så konkret som man tror när man väl sätter sig ner och börjar titta på det. Det kan förskjutas, omdefinieras, ibland helt och hållet. Det ligger i sakens natur. Livet rymmer hela paletten, och jag är noga med att inte låta ett samtal smalna av till ett enda mål. Det jag försöker skapa är snarare ett rum för eget upptäckande.

Vi har oftast längre, öppna samtal. Jag lyssnar mycket, både på det som sägs och på det som dyker upp i mig medan jag lyssnar. Jag ger inga löften om resultat. Inte för att jag skyggar, utan för att jag är realist.

Du gör jobbet och jag kan inte lova vad som kommer att hända när du går från våra möten.
Det är i dina händer, inte mina.

En klient kom en gång till mig för att förstå hur jag arbetar som coach. Istället hamnade han i en helt annan upptäckt: att problem, som kategori, inte existerar på det sätt han trott. Hans sätt att arbeta som coach förändrades.

03

Det jag pekar mot

Det jag har sett, om och om igen — hos mig själv och hos de jag arbetat med — är att det som blir kvar när motståndet mot det som är lägger sig.

I min erfarenhet, när motståndet mot det som är minskar, försvinner ofta en stor del av det inre bruset som annars tar uppmärksamheten — grubblerier, självkritik, behovet att hela tiden bli till någon annan eller att ändra på världen eller andra människor. Det som blir kvar är en ovanlig klarhet, en sorts naken frihet; du inte bara reagerar, du ser situationer. Beslut blir lättare att fatta, inte för att du fått fler svar, utan därför att du inte längre finner ovisshet, att inte veta, som en anledning till att undvika att agera.

04

Vad det kan ge

Prestige, skam, att kunna ta saker personligt brukar minska rejält.
Saker som går upp är inre trygghet, en känsla av förmåga, acceptans, tolerans och tålamod. För att nämna några.

Privat märks det här ofta i de relationer som står närmast. Den som inte längre behöver att en partner, ett barn eller en vän ska vara på ett visst sätt för man ska trivas, har helt enkelt mer av sig själv att ge i de mötena. Men det är inte tålamod som prestation, där man trycker bort motstridiga känslor, utan snarare mindre anledning att försvara sig, döma eller dra sig undan. Det skapar ofta utrymme där det tidigare fanns friktion. Det handlar inte om att bli en dörrmatta; tvärtom — när motståndet lägger sig ser du klarare, och då blir det också lättare att se var dina gränser faktiskt behöver gå.

Professionellt kan det märkas genom att den som inte längre lägger energi på att försvara en självbild, fly obehag eller kontrollera hur andra uppfattar dem, har helt enkelt mer kapacitet kvar — för att lyssna, för att fatta beslut under press, för att vara närvarande i rum där andra är spända.

Är det här något för dig?

Om du letar efter färdiga svar, fler teorier eller modeller är jag förmodligen fel person. Men om du är redo att undersöka vad som faktiskt håller dig kvar i motstånd — utan förutfattade ramar för vad du ”borde” hitta där — så är det här ett samtal värt att ha.

Mina ackrediteringar: