Välj en sida

Sedan vi var små har vi på ett eller annat sätt fått höra att det är viktigt att ha mål för att komma någonstans här i livet och bli något. Var har vi egentligen plockat upp denna levnadsinstruktion?

Är vi inte redan något? Och varför tror vi att vi måste ta oss någon annanstans för att bli något?

Så här verkar de flesta resonera så det är ju inte så konstigt att vi sätter upp mål och arbetar mot dem.
Men kan det vara så att när vi sätter upp mål så får vi något annat på köpet som vi kanske inte har räknat med? Jag brukar ibland tänka att mål gör att man fokuserar. Och det är väl bra eller? Nja, det är sant att fokus ökar våra möjligheter att nå dit vi ställt in vårt sikte men det händer också något annat. Och det är att när vi fokuserar så begränsar vi vår förmåga att uppfatta andra saker.

Om mål gjorde att vi mår bra, varför behöver vi hela tiden sätta upp nya? I praktiken så tror jag missar vi massor med saker som sker runtomkring oss medan vi fokuserar på våra mål.

Om man vill förstå lite djupare varför vi sysslar med mål så behöver man titta på varför vi sätter upp dem. Själva ordet föreslår att mål är något som vi förväntas att nå i framtiden, alltså något vi saknar i dagsläget. Det kanske handlar om en tillvaro med mindre stress, mer tid med familjen eller bättre position och uppskattning på arbetet osv. När jag hör andra prata om mål så får jag också en känsla av att de tror att målet i sig innehåller lycka eller något motsvarande.

De flesta kan nog enas om att följande stämmer när det gäller mål:

  • Mål skapar aktivitet.
  • Mål håller oss sysselsatta.
  • När vi når ett mål så sätter vi upp nya.

Därom råder nog ingen tvekan.

Gör de oss lyckliga, mer nöjda med oss själva? Inte ett dugg, jag skulle vilja säga att måluppfyllnad har ungefär samma bäst före-datum än vanlig svensk rödmjölk.

Detta får mig att tänka på historien om mannen och vinthunden som slutade att tävla.
Det var inte för att han blev illa behandlad av sina ägare.
Det var inte för att han var för trött för att tävla.
Och det var inte för att slutade vinna.

Det var för han insåg att kaninen han jagade inte var riktig.

Precis som med vinthunden så kan det göra all skillnad att bli klar med vad som egentligen är på gång. Och när onödigt ältande kring borden och måsten skingras och vår blick klarnar så blir det plötligt väldigt klart för oss vad vi egentligen vill göra men framförallt varför vi gör det.

Jag har i sak inget emot att sätta upp mål och driva mot dem. Men tro mig, om du inte bottnat i varför du gör det du gör löper du risken att leva samma liv som vinthunden i historien ovan. Att leva som en metaforisk vinthund är förvisso lika gott men frågan är om det är det du verkligen vill.

 


 

Tack för att du läste denna artikel. Lämna gärna en kommentar eller dela den med andra.
Kontakta mig om du är intresserad av att utforska mer inom detta område.

Om författaren: Patrik Rowinski är specialist inom State Of Mind (sinnestillstånd) och förändring av mindset. Han har grundat StateOfMind Institute, 3P Center Stockholm och sin personliga sida Mindset Factory från vilka han hjälper organisationer, ledare, grupper och individer att nå genombrott inom prestation, resultat och välbefinnande.