eHade den del av oss som finner det fördelaktigt med hårt hållna övertygelser fått bestämma hade vi fortfarande bott på en platt jord i centrum av universum. Människooffer hade fortfarande varit en giltig anledning för att blidka gudar och vi hade fortfarande trott att det är onödigt att tvätta händer eller skalpeller mellan obduktioner och förlossningar.

Det är lätt att falla för frestelsen att se det jag försöker förmedla i denna artikel som en teori, ännu en förklaringsmodell. Huruvida du faller för denna frestelse är inget varken du eller jag råder över så det enda jag kan göra är att uppmärksamma dig på att inte acceptera det jag vill säga utan att själv se efter om det stämmer med din egen upplevelse. Du kanske kan upptäcka något du inte sett förut.

I denna artikel vill jag ge dig ett förslag till hur du kan se på dig själv och din upplevelse av livet. Jag vill också att du ska veta att jag inte har en aning om vad du ser eller vad du tycker är rätt och riktigt men jag hoppas ändå att du har en möjlighet att undersöka det jag föreslår.

Så snälla du, ta inget jag skriver här som absolut sanning – det är inte min avsikt. Jag vill mest dela med mig av något jag själv sett och som har hjälpt både mig och andra. Försök därför läsa detta med ett öppet sinne och ta med dig det som du tycker är värdefullt.

Gränsen mellan dig och den yttre världen

Bortom våra uppenbara olikheter finns det en djupare ordning som ger oss en konsekvent förklaring till hur vår sinne fungerar. Ordningen jag talar om är mycket subtil och ser ofta olika ut för var och en av oss.

Vad jag menar med detta är att trots att det finns något generellt som verkar gälla alla så är det väldigt individuellt för hur vi själva får syn på det. Det är därför helt och hållet upp till var och en att upptäcka ”sin sanning” om detta. Jag kallar detta ”att knäcka sin inre kod”.

Ett sätt att upptäcka hur denna ordning tar uttryck i dig är att börja titta på gränsen mellan dig själv och den yttre världen.

Hur vårt sinne fungerar – ett förslag

Jag vill föreslå att den bild du har av hur saker och ting är skapas av ditt eget tankesystem. Det varenda människa ser är alltså en (re)presentation. På samma sätt som ett fotografi av ett äpple är en representation av äpplet.

Det kan också vara användbart att se denna representation som en lins genom vilken man betraktar. En lins som hela tiden förändras och påverkas av minnen och vårt humör i stunden. Det finns få saker, säger jag, som är lika kraftfulla som det som faktiskt ÄR och jag vill härmed föreslå att våra reaktioner inte kommer från det vi normalt tänker att de kommer ifrån.

Det som gör det extra lurigt är att processen jag beskriver är både blixtsnabb och är praktiskt taget osynlig och det är denna representation som utgör din psykologiska och känslomässiga upplevelse. Men att det är just en RE-presentation vi ser framgår ingenstans. Vi får liksom ingen lättydd varningssignal (annat än våra känslor) om att vår reaktion har minst lika mycket, om inte mer göra med vårt humör i stunden och de minnen som triggats.

Faktum är att det är mycket svårt för oss att se, annat än i efterhand, att det är på detta vis. Om du tänker på det kan du säkert hitta många exempel från ditt eget liv där du reagerat på något för att sedan, när du tittat närmare på saken, upptäckt att du reagerat på (re)presentionen, inte på hur det faktiskt gick till.

”Thought creates the world and says,
I didn’t do it.”

Filosofen och nobelpristagaren David Bohm sammanfattar hur det hela fungerar lite lekfullt med ”Thought creates the world and says, I didn’t do it.”

Det finns mycket som talar för att vi som ras lever vi i en grundläggande missuppfattning om hur vårt eget sinne fungerar. Denna missuppfattning är så omfattande att den genomsyrar allt.

Det räcker med att slå upp en tidning, titta på nyheterna eller titta tillbaka historiskt så kan vi se spåren av denna missuppfattning. Missuppfattningen utgörs av att vi antar att vårt sinne fungerar som en kamera som objektivt tar in livet som det är. Att vi först tar in världen, våra tankar och reaktioner till den kommer förrän efteråt. Denna uppfattning skapar i sin tur intrycket av att det yttre är orsaken till hur vi känner inombords.

Att ta in omvärlden och först efteråt reagera kallas utifrån-in (Outside-In). Detta sätt att titta på hur vi fungerar medför att vi är övertygade om att vår upplevelse, det vi tänker och känner, styrs av det som händer utanför oss.

Vårt favoritlag kan exempelvis vinna en match och vi känner oss upprymda. Det är så lätt att falla för illusionen att favoritlagets vinst orsakade vår upprymdhet när det i själva verket är de tankar vi har om favoritlagets vinst som skapar känslan. På samma sätt fungerar det när vi nås av nyheter av mer tragisk karaktär, kanske en nära väns oväntade sjukdomsbesked. Hjärtat sjunker och känslor av hopplöshet och sorg sköljer över oss. Och eftersom processen är blixtsnabb och praktiskt taget osynlig är det lätt för oss att tro att det är vännens tillstånd som skapat vårt låga humör, inte vårt tänkande i stunden.

Utifrån-In tänkande skapar illusioner som är mycket svåra att upptäcka i stunden. Som jag skrivit tidigare är inte förrän i efterhand, när vi relaterar till minnet, som vi kan se hur misstaget begicks.

Kamera eller projektor?

I själva verket fungerar vårt sinne precis tvärt emot vad de flesta av oss lärt sig, det är mer likt en projektor.

Vi projicerar våra tankar och känslor utåt och ”lägger” dem på föremål, händelser, situationer och människor – vi färgar världen med vårt känslotillstånd och vårt tänkande.

Den värld du och jag känner till skapas inuti var och en av oss – inifrån-ut (Inside-Out) – det fungerar alltid så och utan undantag!

Fundera lite på vad det jag skriver betyder i ditt eget liv. Titta på din arbetssituation, din chef, dina kollegor, din partner, dina föräldrar eller dina barn, eller klockan på din arm som visar hur sen du är till något och ställ dig frågan…

…kan de verkligen skapa känslor i dig? Har något av dessa makten att få dig att känna något alls? Eller är det du som själva skapar allt?

Så länge vi inte ser vårt eget tankesystems roll i det vi känner har vi svårt att se sanningen. Vi kan inte se att missnöje, ilska, irritation, rädsla, frustration, hopplöshet, vanmakt, stress, ångest, depression är en bi-produkt av vårt tankesystem, inget annat.

De flesta som anlitar mig kommer till mig med saker som de i varierande utsträckning upplever som trassliga, utmanande eller problematiska. Deras livssituation, omständigheterna i den, kan jag av förklarliga skäl aldrig påverka. Det kan det bara själva göra något åt.

Vad jag däremot kan göra är att hjälpa dem att se hur de själva skapar verkligheten de lever i. Och när de själva ser hur det går till – ändrar sig deras verklighet.

Processen påminner lite om de där datorgenererade bilderna vars gömda objekt träder fram om man lyckas betrakta dem på ett speciellt sätt. Har man en gång lärt sig se dessa bilder är det svårt att glömma bort hur det egentligen fungerar eller hur?!

Samma sak gäller med illusionen jag talar om. Det kanske tar ett litet tag men har man väl sett det en gång är det svårt att glömma…

För enkelt?

Men tänk om det stämmer?

Och ta för guds skull inte mina ord som sanning utan prova att själv se efter hur det fungerar för dig, jag lovar att du inte kommer att ångra dig!


Om författarenPatrik är en erfaren Certified Transformative Coach ™ och Three Principles Practitioner. Han har sedan 2014 arbetat med individuell coachning, mentorskap och håller på senare år också kurser och utbildningar för privatpersoner och företag som vill lyfta både sig själva och kvaliteten i sina liv och verksamheter. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.