Välj en sida

Nuförtiden är det nog tystnad och lugn som vi allra mest saknar.

Jag tror att de flesta håller med om hur behagligt det är när lugnar ned sig inombords. Att få slippa det ständiga bruset av tankar som rusar runt i knoppen kan kännas som ett paradis för den som ständigt har ett uppvarvat sinne.

Vore det inte skönt att ta semester från huvudet?!

Kan ett högt tempo vara beroendeframkallande?

Full fart i huvudet innebär för de flesta av oss att vi har det lite småkaotiskt, hektiskt eller kanske t o m stressigt. Vissa kan tycka att det är skönt med full fart däruppe men då handlar det snarare om att man vant sig vid ett ständigt uppvarvat sinne. För någon som vant sig vid högt tempo så kan det nästan vara outhärdligt att stå ut med känslan av att inte ha skallen aktivt sysselsatt med att optimera livssituationen och händelserna som utgör just den. Mina tankar dras till beroende, kan man bli beroende av ett högt tempo?

Jag tänker att detta faktiskt inte är så långt ifrån sanningen.

Liknelserna till drogberoende är häpnadsväckande många. De flesta av oss vet instinktivt att det inte finns speciellt mycket kvalitet i ett uppvarvat sinne. För hur kan man njuta av det som finns i stunden när man är upp i huvudet hela tiden?

Hur kommer det sig att vi fortsätter?

Jag tror att vi inte kan ta oss ur snurren för att vi inte tydligt ser vad det egentligen är som pågår. Det är som att sitta i ett fängelse vi inte kan se.

Men hur tar man sig ur ett fängelse man inte kan se?

Här kommer de dåliga nyheterna. Att ta sig ur något du inte kan se är nog närmast omöjligt men de goda nyheterna är att du kanske inte behöver hitta ett sätt att ta du ur – du kanske bara behöver skifta ditt fokus så du kan se vad det är som hindrar din blick.

Det hela är otroligt cirkulärt men också väldigt logiskt.
Är vårt sinne klart, så ser vi klart.
Är vårt sinne grumligt, så ser vi inte lika klart.

Orsaken till varför vi fastnar i en ond cirkel beror ofta på att  vår uppmärksamhet fastnar på det aktiva, det som rör sig. Detta i sin tur upprätthåller det grumliga. And round and round it goes…det inre dramat fortsätter.

Hur duktiga vi än blir på att se hur vi skapar vårt eget drama, våra egna tankefäller och fängelsehålor så varierar alltid vår förmåga att upptäcka dramat med vårt känslotillstånd, som i sin tur ger upphov till antingen mindre eller mer drama.

Nästa och skönare tillstånd är aldrig längre än en tanke bort

Men eftersom inga tillstånd kan upprätthålla sig själva så innebär detta att räddningen från den negativa spiralen, det som bryter länken är bara en tanke bort. Att lita på detta har otaliga gånger räddat mig från att försöka gräva mig ur ett hål för att slippa kvävas av min egen dynga.

Jag vet också nu att jag inte kan lita på mina tankar, i synnerhet inte när känslotillståndet är lågt eller upprört. Jag tycker det dock är viktigt att poängtera att vara låg eller upprört inte betyder att man per automatik inte har tillgång till visdom och sunt förnuft det innebär snarare att det är svårare för oss att se vad vi har att göra med samt vilken information vi kan lita på.


Om författarenPatrik är en erfaren lärare och utbildare inom Three Principles (3P) och Single Paradigm som håller kurser och utbildningar för privatpersoner och företag som vill lyfta både sig själva och kvaliteten i sina liv och verksamheter. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.