I en studie som genomfördes av psykologerna Matthew A. Killingsworth och Daniel T. Gilbert vid Harvard såg de att vårt sinne i genomsnitt vandrar nästan hälften (47 %) av vår vakna tid. Istället för att ha uppmärksamheten riktad på det som sker i stunden är vi förlorade i tankar om gångna eller framtida händelser.
Det verkar som den mänskliga funktionen består av att vara växla mellan att vara närvarande och låt oss kalla det frånvarande. Har du någonsin funderat över vad som styr detta? Kan vi själva kontrollera detta? Jag tror de flesta enas kring att vi själva har väldigt lite att säga till om växlingen mellan att vara närvarande och frånvarande
Det närmaste exemplet jag kommer att tänka på är när man kör bil och helt plötsligt inser att man inte har ett enda minne av den närmaste tiden. Det är som man knappt varit vid medvetande…trots att man sitter bakom ratten till en veritabel dödsmaskin på 1600 kg.
Så vilken nivå av kontroll har vi egentligen?
Låt oss nu dyka lite djupare i detta. Som exempel vill jag använda ett meddelande som dök upp i mitt flöde för en tid sedan.
”Patrik, du skriver i din bok att jag inte kan styra mina tankar. Jag tror jag förstår vad du menar men jag har svårt att acceptera det du skriver. Om jag då börjar tänka på en blå apelsin med långt hår i flätor och dubbla svansar. Huggtänder på det. Fanns den apelsinen verkligen i mina tankar, skapade jag inte den? Är du med hur jag tänker?”
Jag svarade honom:
”Varifrån kom den första tanken? d v s tanken som fick dig att ta upp exemplet med en blå apelsin?”
”Leta alltid efter originaltanken…svaret du letar efter finns där.”
Det var tyst ett tag, sedan fick jag en ”tumme upp” av honom.
För att ta ett annat exempel så minns jag att jag för en tid sedan, i en grandios gest av godhet, att kostnadsfritt erbjuda mina kunskaper om cyklar till hela grannskapet. ”Kom när ni vill och knacka på med era cykelfrågor”, skrev jag i områdets facebook-grupp. Det kändes fint att göra detta men kort därefter började jag fundera på saken. Var det verkligen jag som erbjöd mig? Var det jag som valde?
När jag tittade närmare på vad som hänt upptäckte jag, som många gånger förut, att tanken om erbjudandet bara dykt upp. Som från tomma intet. Alltså inget jag kommit fram till genom resonemang eller analys.
Och låt oss titta lite närmare på valet att följa tanken att bli kvarterets cykelreparatör eller inte. Även om jag inte kan ta cred för idén (från tomma intet) så är det väl ändå jag som valde att följa tanken eller inte….eller?
När jag funderade mer på saken kan jag i ärlighetens namn inte göra 100% anspråk på kontroll här heller. Det enda jag vet är att det var mer attraktivt att följa än att släppa tillbaka den vart den kom ifrån. Som om följa tanken hade starkare dragningskraft. Skapade jag den dragningskraften, var det jag som tippade över vågskålen?
När man bryter ner händelseförloppet på detta sätt ser man illusionen tydligt. Kan du se det?
Som jag skrev tidigare så hjälper det oss om vi letar efter originaltanken. Ibland kallar jag detta A-tanken. A-tanken har vi ingen kontroll över men beroende på vad A-tanken sätter igång i oss kan vi ha en viss kontroll över B, C, D…-tankarna, eller kan vi det?
Så vilken typ av kontroll kan vi hävda att vi har vi egentligen?
Vi kontrollerar mindre än vi tror, och det gillar inget att höra – vårt ego tillåter sällan sådana resonemang. Men om vi gillar det eller ej är av liten betydelse. Ingen människa kan välja vilken tanke de ska få härnäst och tro mig, det är ingen dålig nyhet.
Det innebär i praktiken att vi i varje ögonblick lever i ett oändligt antal möjligheter.
Om författaren: Patrik har varit en student och utövare av Three Principles sedan 2012 och har under många år coachat, hållit föreläsningar, utbildningar och kurser med Three Principles som tema. På patrikrowinski.se kan du läsa läsa mer.
Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) går att beställa från hans hemsida.