Välj en sida
Häromdagen frågade min dotter mig om ”det där du jobbar med pappa, att sitta och prata med andra människor. Har det något att göra med boken du skrivit?”. När jag tyst inom mig bläddrade genom olika svar jag tidigare använt kändes alla onödigt komplicerade och helt plötsligt slog det mig att varför säger jag inte som det är och jag svarade: ”När jag sitter med andra människor så hjälper jag dem att tystna inombords. För hur mycket bekymmer har man när det är tyst inombords? Min bok handlar om precis samma sak.” Det där med tyst inombords är något som kan vara riktigt svårt att förklara. För att inte tala om hur klurigt det kan vara att hjälpa andra tystna. Först och främst, hur förklarar man tystnad med en massa ljud men också för att det jag talar om när jag talar om ”tyst inombords” främst måste upplevas.

Om du tänker att du aldrig ätit choklad och du är nyfiken på upplevelsen. Du träffar två människor som verkar känna till choklad. Den ena har läst massor med böcker om choklad, hen är mycket påläst om kakaobönans historia, Belgiens och Schweizs inflytande på hur chokladen spridit sig i Europa men hen har aldrig smakat choklad. Den andra personen du träffar vet ingenting om chokladens historia men den har en gång provat en bit. Vem kommer du att lyssna på?

I en dialog med en vän om inre tystnad och stillhet försökte jag närma mig ämnet på detta sätt.

Om du föreställer dig att du sitter framför ett bord. Det finns två föremål på bordet. Ett äpple och en ljusstake och de står en bit ifrån varandra. De är så pass långt ifrån varandra så om du exempelvis väljer att fokusera på äpplet så kan du endast uppmärksamma ljusstaken vagt i periferin. Om du tänker att du stirrat på äpplet under en väldigt lång tid kommer ljusstaken att successivt ”försvinna”. Om du nu tänker dig att du stirrat på äpplet i 5, 10 eller kanske 20 år kommer ljusstaken förmodligen att vara mer eller mindre raderad ur ditt medvetande.

Om du nu tänker dig ditt sinne och den ständiga strömmen av intryck, bilder, dialoger och tankar som finns därinne så är allt innehåll i ditt sinne som äpplet i metaforen ovan. Och så länge du behåller ditt fokus på äpplet så är äpplet det enda som existerar – trots att ljusstaken fortfarande står på bordet.

Låt oss för enkelheten enas om att bilder, dialoger och intryck egentligen är olika former av tankar.

Om äpplet representerar tankar så står ljusstaken för ro och stillhet inom dig.

Så vad behöver du göra för att få kontakt och uppleva ljusstaken? Är det äpplet du ska ge dig på? ska du arbeta på att förändra det eller kanske knuffa det åt sidan?

Nej, det enda du behöver göra är inse att du faktiskt fastnat med blicken och att det finns mer att upptäcka än det som möter ögat.

För vad händer med äpplet om du riktar bort din uppmärksamhet från det? På samma sätt som ljusstaken när den befann sig i periferin, förpassas äpplet ut i marginalen av ditt medvetande när du skiftar ditt inre fokus. Och precis som ljusstaken blir äpplet lite suddigare, detaljerna framträder inte lika tydligt. Innan du vet ordet av har äpplet gått från att vara viktigt till inget speciellt.

Och hur mycket trassel kan våra tankar egentligen ställa till med när man förstår att de endast är en del av tillvaron, till skillnad från att vara hela tillvaron?

Så hur tystnar man då inombords? Jo, man behöver inte tystna eftersom tystnaden och stillheten redan finns där. Du behöver bara hitta den.

 

Om författaren: Sedan 2014 har Patrik arbetat med att stötta andra till att öka deras förståelse om dem själva, att öka deras nivå av medvetande. På senare tid har även företag insett värdet i hans tjänster och anlitat honom för att öka kvaliteten i företagets prestation. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.