Tänk att jag hade turen som snubblade över något så kraftfullt och ändå så enkelt. Något som idag medfört att jag har en djup förståelse för hur mina upplevelser av livet skapas.
Det jag tror jag är mest glad över är att det hjälpt mig till en tillvaro som överträffar allt jag någonsin kunnat drömma om. Det känns som att efter åratal av trakasserier så får jag äntligen vara ifred.
Vem det var som trakasserade mig kanske någon undrar.
Vad är kanske en bättre fråga.
Det går inte att beskriva hur skönt det är nu. Jag kan ’klä’ mig som jag vill, gå åt vilket vill och jag kan inte sluta förvånas över att trots att jag fortfarande kan bli riktigt upprörd över vissa saker så bekommer det mig inte speciellt mycket. Jag blir upprörd och sen är det borta, utan några som helst spår. På utsidan låter det ungefär som det alltid gjort men på insidan är det för det mesta lugnt och skönt, och framförallt tyst. Då och då dyker det upp saker inom, likt otåliga barn som drar i mina kläder och vill få uppmärksamhet, vill bli upplyfta. Men jag har lärt mig, det är inte så mycket att lägga märke till. Pockandet på uppmärksamhet går ju över. Det har det alltid gjort.
Jag förundras över hur enkelt det är och hur lite jag behöver göra för att må bra och ha en bra tillvaro. Jag behöver inte stiga upp i gryningen och dricka te framför ett tänt stearinljus, ingen meditation, ingen yoga, ingen positiv förstärkning, inget bortmotande av negativa tankar, inga timmar i naturen varje dag, ingen speciell kosthållning eller motionsvanor. Min goda tillvaro känns helt villkorslös. Och det är egentligen helt tvärtom, jag gör ovanstående saker utifrån en god tillvaro och när jag känner för det, inte för att kunna skapa en god tillvaro. Förstår du hur jag menar?
Visst finns det friktion och motsättningar, i relationer i synnerhet med det är en lika naturlig del av tillvaron som att det finns väder och årstider.
Det är en märklig insikt. I synnerhet när man ganska länge trott att lyckan ligger i omständigheterna. I hur mycket jag tjänar, storleken på bankkontot, vad jag väger, vilken bil jag kör, hur pass vältränad jag är, vart jag bor, hur många som respekterar mig, vilken titel jag har i mitt yrke, vad jag gjort, vilka mål och drömmar jag har, hur balanserad jag framstår, hur många som hör av sig på min födelsedag, vilket resultat jag får i vissa tävlingar, hur pass bra min fru och mina barn har det osv.
När jag förstod hur det låg till så var det egentligen inte så konstigt att det hela var så lätt. Friheten och den goda tillvaron var ju alltid tillgänglig. Jag bara inte såg den. När jag fick syn på vad det var som hindrade mig så gick jag tillbaka till det mest naturliga, till lugn och ro. Som en boll som hållits nedtryckt under vattenytan ända till man släpper taget och den får återgå till sitt naturliga guppande…
När jag tänker tillbaka på hur jag hade det innan så kan jag tydligt se vad jag hade för strategi. Om jag använder väder som liknelse så fungerade mitt liv ungefär så här:
- Sol och värme är bra – sök i alla lägen solen.
- Om det är molnigt så försök mota bort molnen – hitta solen igen.
- Försök lista ut var det är mest sol och minst moln och arrangera saker och ting så jag maximerar tid i solen.
Förut var det så tydligt för mig vad som var bra och vad som var dåligt. Idag ser jag det inte längre så. Bra eller dåligt är en illusion, precis som rätt eller fel. Allt är perspektiv. Det finns bara tillvaro eller existens som precis som vädret, ständigt är i förändring. Men min vetskap om saker och tings natur rör sig sällan en millimeter. Det känns lika stabilt som tusen berg.
Jag inser att en del i hur jag har det har med att sluta kämpa och låta saker vara som de är. Jag har givit upp idén att undvika moln, givit upp tanken på att hitta en strategi som maximerar tid i solen. Jag har slutat att kämpa emot hur saker och ting är. Och det mest märkliga hände när jag slutade kämpa emot, när jag slutar försöka vara min egen lyckas smed och arbeta mot att ”vara lycklig”. Det var då jag för första gången på riktigt kände mig lycklig. Visst är det knäppt? Det märkliga som slog mig var att den var där hela tiden. Snacka om ironi. När jag slutar försöka finna lycka så finner jag den.
Det känns egentligen inte rätt att kalla det lycka….det jag fann var faktiskt något långt mycket bättre.
Det som hjälpte mig att förstå detta är en mycket enkelt formulerad ”modell” som upptäcktes i ett ögonblick av fullständig klarhet av Sydney Banks 1973. Den heter Three Principles (3P) och fungerar som en sorts manual till vårt sinne och beskriver på ett lättförståeligt sätt hur vi genom tre fundamentala principer skapar vår egen version av verkligheten.
Denna modell var så kraftfull och finurlig att det dröjde inte länge förrän jag började förstå vad den försökte förmedla. Och ju mer jag tittade, desto mer började jag ana att jag var något viktigt på spåren. Man kan säga att ”poletten” var i rullning. Faktum är att den hade börjat rulla genom en annan händelse tidigare i mitt liv men det jag fann var att sättet Sydney Banks talade på satte en rasande fart på ”poletten” tills jag en vacker dag klev av en buss med en känsla av lätthet och frihet som trotsar all beskrivning.
Poletten jag talar om är det som sätts i rullning genom att vi stannar upp och vänder vår uppmärksamhet från utsidan och börjar titta inåt. Jag skulle här vilja skriva att vi istället tittar inuti men det är lite missvisande för tittandet jag syftar på handlar inte om att utforska sig själv. Eftersom det du kallar ’dig själv’ skapas i ditt tänkande behöver du titta ännu tidigare. Förstår du hur jag menar?
Inte? det gör inget. Oroa dig inte, jag förstod heller ingenting. Att inte förstå är faktiskt ett gott tecken för det betyder att man är på väg att upptäcka något nytt.
En rolig detalj var att trots att jag i månader förkovrat mig i Three Principles så förstod jag ändå inte vad som händer mig. Jag insåg efter ett tag att poletten hade förändrat något i grunden, något som låg utanför räckhåll för mitt intellekt. Jag upptäckte också till min förvåning att jag inte behövde förstå något (gud ska veta att jag många gånger gått i fällan att försöka greppa och intellektualisera min nyvunna kunskap.)
När jag talar med människor dag så känner jag att jag utgår ifrån en stabil grund. Det känns som att jag förstår hur vi människor fungerar i grunden. Detta är oerhört användbart oavsett jag samtalar med en vän, mina barn, främlingar på stan eller i professionella sammanhang. Där har Three Principles spelat en central roll och jag använder mig av det fundamentala de pekar till i nästan allt jag gör.
Är Three Principles sanningen?
Nej, men de pekar till något som är fundamentalt ’sant’ för alla människor. Detta ger en enorm hävstång att på mycket kort tid förändra människors liv.
Är de sanna?
Precis som modellerna som beskriver gravitation och magnetism så är de till naturen ’osynliga’ men vad 3P gör är att det erbjuder oss en riktning där varje människa själv kan upptäcka hur deras egen verklighet skapas och upprätthålls. Du måste dock själv få syn på hur de ”arbetar” för att de ska göra någon skillnad för dig.
Är de en användbar modell till ett bättre liv?
Modellen hjälper oss att skingra dimman, att reda ut hur det egentligen ligger till. Den visar oss bara hur vi fungerar, inget mer.
Kan denna modell användas på alla människor, för alla situationer?
Visdom och klokskap oavsett i vilken form den kommer i behöver först någon som är villig att lyssna. För att lyssna behöver man vara öppen för något annat (än det man redan vet).
I och med att principerna pekar ut en fundamental logik om hur vi människor tillverkar vår egen upplevelse så är den relevant för alla människor, för alla situationer. De är en faktuell sanning som verkar oavsett vi känner till dem eller inte på samma sätt som gravitationen alltid fungerar på samma sätt, även innan vi lade märke till den.
Förändringen sker genom det vi kallar insikt. Insikt är omöjligt att beskriva men man kan likna det vid en höjning av medvetande.
Jag ser Three Principles som en karta, en mycket tankeväckande och användbar karta. Som ett fordon som ger oss en oerhört skarp riktning till hur vi angriper vår kanske största utmaning.
Gåtan till oss själva (och livet).
Om författaren: Patrik har varit en student och utövare av Three Principles sedan 2012 och har under många år coachat, hållit föreläsningar, utbildningar och kurser med Three Principles som tema. På patrikrowinski.se kan du läsa läsa mer.
Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) går att beställa från hans hemsida.