Välj en sida

En av de mest förekommande utmaningar jag hör bland mina medmänniskor handlar om det så kallade livspusslet som utifrån vad jag hör och ser, en stor del av Sveriges befolkningen verkar lägga till vardags.

Jag skriver denna text med förhoppningen av att kunna dra ut denna best (livspusslet) i ljuset så alla får se den för vad den är. Jag kan inte lova att ni kommer att gilla det ni kommer att läsa härnäst men om ni uthärdar mina ord och låter dem sjunka in så kanske ni ser vad jag försöker säga.

När jag sökte på ordet livspussel på nätet så hittar jag anor från 1900-talet men det verkar som den rådande betydelsen är så pass ny som 2000-talet. Många av de samtal jag har kretsar just kring utmaningen som detta så kallade pussel ställer oss inför och trots att jag förstår vad det är alla pratar om så har jag svårt att acceptera lidandet som detta pussel orsakar.

Något som vi ibland glömmer bort men som är viktigt att bära i minnet är att hela vårt språk är symboliskt. Vi använder alltså ord som symboler för det vi menar. Ett annat sätt att säga det är att ord är abstraktioner. Livspussel är inget undantag. Det är en metafor som i just detta fall handlar om att dela upp vårt liv i olika delar och det vi ofta menar när vi säger livspussel handlar om omaket att få dessa delar att passa ihop.

En intressant reflektion (åtminstone i mina ögon), är hur vi tänker kring att lägga ett pussel där bitarna inte passar ihop. Jag menar, en vanlig sund människa med både hästar i hagen och bestick i lådan skulle aldrig få för sig att TVINGA fast pusselbitar som vi ser inte passar. Men precis där slutar liknelserna med vårt så kallade livspussel. När det kommer till vårt stackars liv så ska vi tamejtusan tvinga de jäkla bitarna på plats om vi så ska stryka med på kuppen. I det berömda livspusslet så lyser vårt sunda förnuft med sin frånvaro och vi kavlar upp armarna och stångar oss blodiga, utbrända, sönderstressade, och skuldbelagna både på bank- såväl som samvetskontot för att tillfredsställa vad? Vad är det egentligen vi vill åstadkomma?

Min slutsats till varför vi tar oss an denna till synes uppenbara galenskap är för att vi inte i stunden har svårt att se att pusselbitarna inte passar ihop. Eller är det kanske så att vi inte vill se att de inte passar.

Den goda nyheten är att du inte behöver lida av att lägga ett livspussel av den enkla anledningen för att det inte finns något som heter livspussel. Det är ett påhittat begrepp som samlar ihop den samtida människans närmast vanvettiga framfart att uppnå något som är omöjligt. Ja, du läste rätt. Det du försöker uppnå går inte att uppnå, åtminstone inte på det sätt som du tror.

Varför, jo, helt enkelt för att du inte är klar över vad det är som du försöker uppnå. Det du kallar för livspussel handlar mer om hur du ser på dig själv än något annat. Tro mig, om du upplever att du har ett livspussel så kan det vara läge att vända uppmärksamheten inåt istället för att fortsätta bråka med pusselbitarna.

Vi känner alla igen oss. Tanken på att lyckas uppnå vissa mål inom de olika områdena i våra liv är det som ofta driver oss. Men tänk om din förmåga att skickligt som möjligt jonglera karriär, föräldraskap, sexliv, relationen till kollegor, makar, barn och vänner, yogan, vätternrundan, vasaloppet, kvarts/halv/helmaror och klassikor, ekomat, hälsan och surdegar inte gör att du tycker bättre om dig själv? Eftersom det är så många som lägger hela sitt liv på att göra just detta så skulle väl de flesta av oss vara lyckliga men det känns ju inte riktigt sant, eller hur? Vi behöver bara se oss omkring för att förstå att något inte stämmer. Ofta när jag lyssnar på de som talar om alla saker de gör och uppnår så får jag en känsla av att de saknar något och jag undrar om de ser vad det är de saknar.

Tänk om livet inte går ut på att pussla ihop saker och ting perfekt utan att det PRECIS är helt tvärtom. Tänk om ditt liv och du redan är perfekt som det är och alltid har varit perfekt och att det enda som hindrar dig till att se det perfekta är just din bild av vad du tror är perfekt?

Kan ett olagt livspussel redan vara perfekt?

Det verkar hur vettigt som helst att sikta mot toppen och gasa så länge vi tror att toppen vi söker finns därute, men tänk om du redan är där, utan att veta om det. Om vi redan står på toppen så kommer allt vi gör att ta oss därifrån, inte sant.

Det står i var och ens rätt att lägga hur mycket livspussel han eller hon vill. Men jag ber er, förväxla aldrig din och dina näras lycka med hur bra du lägger det. Dessa två saker hänger inte ihop och innerst inne så tror jag att du känner vad jag menar.

 


Tack för att du läste denna artikel. Samtliga artiklar jag skriver är inspirerade av mitt eget liv och observationer. Lämna gärna en kommentar eller dela den med andra.

Hur får du balans i ditt liv om du inte vet vart du står? Jag arbetar med träning och utveckling av mänskligt medvetande. Hör gärna av dig när du är redo att ta kontroll över din livssituation och ditt välbefinnande.

Om författaren: Patrik Rowinski är specialist inom State Of Mind (sinnestillstånd) och förändring av mindset. Han har grundat StateOfMind Institute, 3P Center Stockholm och sin personliga sida Mindset Factory från vilka han hjälper organisationer, ledare, grupper och individer att nå genombrott inom prestation, resultat och välbefinnande.