Jag funderade på att skriva något om att bli TVÅNGSTERAPEUTAD eller TVÅNGSCOACHAD men landade i att jag ville dela med mig av något som jag var med om under min coachutbildning i USA.
—–
Under denna nio månader långa utbildning så ingick det mycket övning. Upplägget var ofta:
”Coacha varandra utifrån det vi precis talat om”.
Vi brukade få 30-40 min på oss och jag skulle denna gång öva tillsammans med en kvinna som jag tidigare aldrig träffat.
Jag minns att coachade henne i något specifik och vi kom ganska fort till ett läge där hon fann något viktigt. Hon berättade att fått syn på något hon tidigare inte lagt märke till och tackade mig och sade att hon var nöjd.
Men jag fortsatte…
Jag talade vidare och expanderade på hennes insikt och ville att hon skulle se ännu mer.
Efter ett par minuter stoppar hon mig och frågar;
– Vad gör du?
Jag blev helt ställd.
– Vad menar du?, frågade jag.
– Jag sa ju att jag var klar. Varför fortsätter du?
Jag minns att det knöt sig i min mage av obehag. Hennes fråga hade nått en plats inom mig som kände obekant…nästan skrämmande.
….och nu kämpade jag febrilt med att försöka leta upp en anledning som skulle vara ”giltig”…till slut sa jag:
”Jag tror jag gör det av välvilja, av kärlek”.
Då naglade hon fast mig med sin blick och sa ”Jag tror inte alls att det är därför.”
Hennes kommentar borrade sig förbi allt – hon hade 100 % rätt.
Tiden stannade.
Rummet vi satt i försvann.
Hela min begreppsvärld rasade.
Jag minns också att trots kaoset upplevde jag ändå en intensiv stiltje.
Det enda som fanns kvar var hennes blick.
Det var det mest intensiva jag någonsin upplevt.
Vi satt bägge i tystnad. I nästan sju minuter.
Och inte en millisekund vek vi undan vår blick…
—–
Det kändes som att vi faktiskt talade med varandra, trots att vi inte yppade ett enda ord. Flera gånger försökte vi båda säga något men inte ett enda ljud kom.
Min upplevelse var att det fanns inte längre något emellan oss, något som skilde oss åt. När vi talade om det efteråt så sa hon att hon kände exakt samma sak.
—–
Ögonblicket vi delade lärde mig något ovärderligt och jag är oerhört tacksam för detta.
…och jag förundras över hur lätt det är om man säger som det är, oavsett hur obekvämt det känns.
Brutal (själv)ärlighet kanske inte känns bra men vad är alternativet?
…ett liv i lögn, att låtsas…
…ditt liv. ditt val.
Om författaren: Patrik har varit en student och utövare av Three Principles sedan 2012 och har under många år coachat, hållit föreläsningar, utbildningar och kurser med Three Principles som tema. På patrikrowinski.se kan du läsa läsa mer.
Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) går att beställa från hans hemsida.