Välj en sida
Reality – på mitt eget sätt…

Reality – på mitt eget sätt…

Jag har tidigare skrivit om min upplevelse om ”att vara vaken”, eller det som kallas awakening.

Då jag har fått en hel del respons på det inlägget så jag kände för att som svar kasta lite mer ljus över detta fenomen som verkar passera de flesta obemärkt förbi.

Inom olika läror försöker man hävda att människor kan uppleva ren objektivitet. Man menar att det finns två ”verkligheter”, den sanna – ren objektivitet och så finns det en subjektiva verklighet som anses vara ”påhittad” eller tillverkad. Populärt brukar denna kallas illusion, dröm eller transstadium.
Även om det kan vara användbart att göra denna uppdelning mellan illusion och verklighet tror jag att detta är ett verklighetsfrånvänt önsketänkande, en vanföreställning.

För hur ska en människa undkomma sig själv, sin egen subjektivitet? Det faller på sin egen rimlighet. Och vem kan med säkerhet säga att den varit i kontakt med denna objektiva verklighet? Hur vet denna att det är det hen varit i kontakt med?

Att det däremot i subjektiviteten kan uppstå fenomen av ren objektivitet tvivlar jag inte ett dugg på – om något så verkar mänsklig föreställningsförmåga och skapandekraft faktiskt vara gränslös.

Jag känner att det är viktigt att reda ut dessa begrepp så att Du som läser detta förstår att det enda jag kan skriva från är mitt eget perspektiv, min egen subjektivitet.

Så det jag skriver här är hur det ser ut för mig MEN då jag bidragit till andra människors resor till att se vad de har att göra med känner jag att jag kan yttra mig i ämnet i lite mer generella drag.

Någonstans runt 2002 var jag med om en bisarr upplevelse som faktiskt skulle kunna falla inom kategorin att vakna men det var ett temporärt tillstånd som endast varade en kort tid. Då effekten klingat av glömde jag bort allt ända till mars 2013 då något annat hände.

Det som hände 2013 är med mig i skrivande stund så från min personliga ståndpunkt känns det inte som att detta går att glömma bort, någonsin…

Jag har många gånger frågat mig varför jag inte fick ”behålla” upplevelsen från 2002 och trots att jag kommit upp med flera förklaringsmodeller har jag har insett att vissa frågor aldrig kommer att besvaras…

Det jag var med om 2013 har jag ännu inte återhämtat mig ifrån, och även om jag inget vet om ultimata frågor såsom de om framtiden, anar jag att jag inte kommer att falla tillbaka och glömma bort allt igen…

Mänskligt vs Andligt uppvaknande

Jag känner också att det är viktigt att poängtera att det jag talar om här är mänskligt uppvaknande – inte de romantiserade bilder av uppvaknande som bärs fram och till stor utsträckning marknadsförs av ”andliga lärare” och gurus. Inte för att det är något fel med deras approach. De spelar med de kort de får på handen. Och om de tror att deras kort avslöjar hur det ligger till med ultimata frågor så får det stå för dem.

För mig faller det de förespråkar under kategorin ”magiskt tänkande” som du kan läsa mer om i slutet av denna artikel.

Tro mig, jag har tidigare fått kort som liknar deras. Jag har nu andra kort…

Before awakening, chop wood, carry water. After awakening, chop wood, carry water. (Zen proverb)

The Tipping Point eller The Point Of No Return

Awakening, som ordet föreslår, är alltså inte en slutdestination, utan en pågående process. Precis som det föreslås inom en av falangerna inom Zen Buddhismen finns möjligheten att vakna upp i varje ögonblick, och denna logik slutar aldrig utan är en aspekt av den levande dynamik, det flöde som vi alla är en del av vare sig vi kan se det eller ej.

Men, det verkar dock finnas en tipping point, en punkt från vilken man inte kan återvända. Livet förändras för gott! Det som jag kallar självminnas börjar ske, och inte bara som tankekonstruktion utan som direkt erfarenhet. Denna direkta erfarenhet gör sig påmind och manifesteras helt av sin egen kraft, som en del av ett naturligt flöde.

(Du kan läsa mer om tankekonstruktioner i denna artikel)

Det som utmärker denna tipping point är att individen på ett fundamentalt plan ser vad som skett och fortsätter att ske. Med fundamentalt plan så menar jag att förståelsen är förkroppsligad, integrerad – den är individen, och inte bara något intellektuellt eller språkligt.

Om något så verkar det som att denna förkroppsligade förståelse eller direkta erfarenhet också vägrar låta sig fångas av ord eller frasering…

Det är helt enkelt en obeskrivbar upplevelse som endast kan upplevas – precis på samma sätt som upplevelsen av att äta ett äpple eller dricka ett glas friskt vatten trotsar all muntlig beskrivning. Den är på samma sätt högst ordinär.

Något som man inom Zen fångar genom:

before awakening, chop wood, carry water.
after awakening, chop wood, carry water.

Lika naturligt som att andas eller att smälta mat…

Awakening, säger jag, verkar ingå i diagnosen ”människa”. Jag kan inte se något som pekar på att det skulle vara på något annat sätt.

Sett från individens perspektiv är denna process både bortanför mänsklig fattningsförmåga och därför då också bortanför vår medvetna kontroll. Det finns alltså ingen man kan GÖRA för att påskynda denna process. Men som jag brukar säga till de som kontaktar mig – det verkar som att chansen att vakna ökar om man hänger med någon man misstänker känner till något man själv inte riktigt föratår. En annan förutsättning är att ha ett öppet sinne d v s våga lämna sina färdiga tankar och övertygelser.

Hur vet man att man är vaken?

Man har insett att man aldrig någonsin kommer att se bortom sitt seende. Därför kan man aldrig bli varse om något utanför sin egen uppfattningsförmåga.

Det finns ett hälsosamt utrymme där ALLT kan ifrågasättas, även det man är bombsäker på.

Man har slutat med magiskt tänkande (*).

Man finner ingen gräns mellan illusion och verklighet, dessa begrepp förlorar sin attraktionskraft och kollapsar (smälter samman).

Kanske går det att summera det hela med – what I see is all there is, and that will change too…

* Termen ”magiskt tänkande” återfinns inom flera discipliner, bl a antropologi, filosofi och psykologi där man pekar på ett sorts önsketänkande bl a kring kausala samband. Jag använder den i bemärkelsen som en fråga ”hur kan jag veta att detta är korrekt och inte bara en produkt av min fantasi eller föreställningsförmåga?” Som du som läser detta säkert anar är det närmast omöjligt att med säkerhet vara säker på något när det kommer till det jag behandlar i denna artikel. Och just detta tvivel, denna hälsosamma skepsis, är en fundamental aspekt av det jag menar med att vara vaken.

Tack för din uppmärksamhet.

Du är mer än välkommen att kontakta mig för dina frågor och funderingar så ska jag göra mitt bästa för att besvara dem.


Om författaren: Sedan 2014 har Patrik arbetat med att stötta andra till att öka deras förståelse om dem själva, att öka deras nivå av medvetande. På senare tid har även företag insett värdet i hans tjänster och anlitat honom för att öka kvaliteten i företagets prestation. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.

 

ALLA beslut är känslomässiga… (även de rationella)

ALLA beslut är känslomässiga… (även de rationella)

Jag säger inte att innehållet här behöver vara sant, den är mer som en invit till Dig att undersöka om det verkligen är som det ser ut att vara.

Det allmänt hållna är att vi säger att vi har valmöjligheter, vi gör val eller att vi fattar beslut.

Men, har du undersökt detta närmare?

Om du gjort det kan du upptäcka något märkligt,
nämligen att ett val eller beslut inte är något annat än en känsla.

Vi brukar normalt se på beslut som antingen rationella eller känslomässiga men det jag vill föreslå här är att ALLA beslut i princip har samma källa. För visst är det så att även om ett noga övervägande sker (för och nackdelar vägs in) landar man slutligen i en känsla? Till odet ch med det mest logiska och mekaniskt övervägande resulterar i en känsla, inte sant?

Om Du kan se att detta stämmer så står du nu inför något som kan vara svårt att ta till sig, men som samtidigt på många sätt kan vara avgörande för din livskvalitet och välmående.

Det betyder nämligen att:
…så länge du inte kontrollerar dina känslor så gör du heller inga val eller fattar några beslut.

Vad är det som egentligen som sitter bakom ratten kan man undra? Det är en bra fråga som sysselsatt många människor genom tiderna.

Det bästa, säger jag, med att inse att man inte är i kontroll är att inse att man inte behöver kontroll…


Om författaren: Sedan 2014 har Patrik arbetat med att stötta andra till att öka deras förståelse om dem själva, att öka deras nivå av medvetande. På senare tid har även företag insett värdet i hans tjänster och anlitat honom för att öka kvaliteten i företagets prestation. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.

 

Hur kan vi avgöra om något är korrekt och inte bara en tankekonstruktion?

Hur kan vi avgöra om något är korrekt och inte bara en tankekonstruktion?

Du kanske har kanske fått rådet ”äh, men släpp det”, eller kanske har du själv givit det till någon annan.

Men visst är det svårt ”att släppa”? Till och med när det är uppenbart att det ”du håller fast vid” inte är sant så kan vi oftast inte släppa det. Tongångarna är bekanta, inte sant…

Der där vi inte kan släppa kallas hangups, och du är inte ensam om att ha dem…

Innan vi skrider till verket behöver undersöka saken närmare. Ett sätt att tala hangups (övertygelser) och hur de skapas är genom konceptualisering.

Konceptualisering är en förmåga som alla levande varelser besitter och som är lika naturlig som livsnödvändig. Den hjälper oss att navigera i det fysiska såväl som i det mentala och gör saker och ting begripliga för oss.

Men det är viktigt att förstå att konceptualisering skapar koncept som inte är något annat än tankeformer och tankekonstruktioner. Koncepten är som ”vår bästa gissning i stunden” och bygger på hur vi uppfattat något men som du säkert förstår behöver de nödvändigtvis inte vara korrekta. Faktum är att de faktiskt kan vara rena påhitt, och många är just detta.

Läget vi sedan till faktumet att tidigare koncept och tankekonstruktioner påverkar och förvränger vår uppfattningsförmåga blir det genast lite knepigare, inte sant?! Felaktiga koncept ger upphov till fler felaktiga koncept…

Så varför är det så svårt att släppa övertygelser och hangups?

Jo, därför att för att kunna släppa något behöver man först ha en klar uppfattning om vad det är som ska släppas. Som jag redan nämnt blir det väldigt knepigt om man inte kan urskilja vad en tankekonstruktion är. Speciellt eftersom tankekonstruktioner, som jag redan varit inne på, rotar sig till sanningar.

Personligen är jag inte säker på om människor överhuvudtaget har makten att släppa något alls.

Man säger gärna att man släppt men man kan inte redogöra för vad det var som fick greppet att slappna av.

Min erfarenhet är snarare att länken bryts automatisk så snart man SER att något är påhittat.

Det är exakt samma princip som när vi får syn på en obehaglig skugga i ögonvrån. Vårt hjärta hoppar till, pulsen höjs…reaktionen är omedelbar. Vi är beredda för kamp eller flykt. Ända till vi ser att den obehagliga skuggan bara var ett fladdrande skynke. Rädslan är äkta, men det var inte skynket eller skuggan som orsakade rädslan, utan missuppfattningen.

Utan missuppfattning, ingen ’påhittad’ rädsla.

…att SE misstaget bryter nämligen greppet.


Om författaren: Sedan 2014 har Patrik arbetat med att stötta andra till att öka deras förståelse om dem själva, att öka deras nivå av medvetande. På senare tid har även företag insett värdet i hans tjänster och anlitat honom för att öka kvaliteten i företagets prestation. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.

 

Självminnas – om olika stadier av medvetenhet (vakenhet)

Självminnas – om olika stadier av medvetenhet (vakenhet)

Jag vill att poängtera att jag genom denna artikel kommer att referera till något som jag väljer att kalla självminnas. Jag vill med detta göra en ansats att skilja på det vi normalt menar när vi talar om att minnas – att återkalla delar av information som lagrats i vårt minne eller sinne.

Med självminnas menar jag att minnas oss själva, att minnas vad vi är, utan att glömma bort det.

Det finns många olika idéer och koncept kring stadier av medvetande. Inom Three Principles (3P), som jag praktiserar, talar man om medvetande som det som låter oss uppleva och att medvetande är gränslöst. Att ens göra en ansats till att försöka mäta eller gradera medvetande är omöjligt.

För en tid sedan kom jag i kontakt med ett sätt att tala om stadier av medvetande som erbjuder ett användsbart perspektiv kring rörelsen genom olika stadier. Detta sätt att se på saken gav också en tankeväckande förklaring till varför vi inte kan stanna på kvar vi ett stadium utan hur vi hela tiden rör oss emellan.

Det är denna jag nu vill dela med dig.

4 olika stadier av medvetenhet

Genom texten kan det lätt uppstå en rangordning, och ett värderande som att något stadie är finare och mer åtråvärt. Det är inte min avsikt, jag försöker bara beskriva vad de olika stadierna innebär. Som jag ser det har ingen människa någon kontroll över rörelsen mellan stadier så vi sitter alla i samma båt, med samma möjligheter.

Stadierna är enligt följande:

Passiv

Aktiv

Självmedveten

Ren observation

Högre stadier känner till lägre stadier genom att självminnas dem och deras karaktäristik. De lägre stadierna kan inte känna till de högre stadierna på något annat sätt än som sekundär information, koncept och idéer. Sann kännedom kan bara uppenbaras av en direkt upplevelse där man är fullt närvarande. En intellektuell idé eller ett koncept räcker inte.

Bara när vi är fullt närvarande när vi besöker högre stadier kan vi minnas dem.

Självminnas öppnar dörren till högre stadier.

Beskrivningen nedan är mitt försök att beskriva olika stadier och hur de framstår för mig. Det är väldigt viktigt att understryka att ingen kan göra självminnas. Det sker spontant utanför vår medvetna kontroll, utan ansträngning. Att minnas är inte självminnas.

Passiv (vanlig sömn) – vi minns sällan mer än några fragment.

Aktiv – Vi tror att vi minns men oftast minns vi bra mycket mindre än vi vill kännas vid. Ofta försöker och lyckas vi lura oss själva på denna punkt.

Här drivs vi av tankar och känsla. Vi har svårt att se gränsen av vårt tänkande, fantiserande, önsketänkande eller var vår uppmärksamhet vilar. Vi lever i en subjektiv värld som består av: ”Jag gillar detta”, ”jag gillar inte detta” eller ”jag vill detta”, ”jag vill inte detta” (vi agerar på samma sätt som barn). Vi ser inte klart vad som pågår eftersom vårt tänkande ligger som en slöja som skymmer vad som egentligen pågår. Vi lever på sätt och vis i något uppdiktat. Här kan vi få glimtar av högre stadier men vi minns dem sällan. De framstår snarare som små stycken drömmar. Det är så för att vår uppmärksamhet inte följde med när förflyttningen skedde eller så var den där en alldeles för kort period innan en distraktion skedde.

Självmedveten – ett tillstånd av uppvaknande, vi börjar vakna till liv, självminnas börjar ske, vi minns oss själva.

Hela vår omgivning förändras, mening såväl som hur saker och ting framstår genomgår en förändring. Vi ser att liv som vi normalt talar om är sovande människors liv, ett liv i sömn. Tusentals böcker skrivna över årtusenden under sömn kommer inte att vara till stor hjälp för att väcka någon. Tvärtom, det enda som kan åstadkommas är att det kommer att hålla människor kvar i sömnstadiet och få fler att somna in. I detta stadium är vi medvetna om oss själva, självminnas sker, men vi rör oss ofrivilligt mellan stadierna Aktiv och Självmedveten. Vi är också (ofta smärtsamt) medvetna om denna rörelse och vår oförmåga att påverka den. Detta kan generera en hel del obehag och lidande.

Ren observation – vi är ”vakna” i det avseende att ”jaget” tydligt kan uppfattas. Minne, föreställningsförmåga och fantasi används av praktiska skäl, som att avtala tider, för att roa oss och för att undvika saker vi inte är intresserade av. Vi ser att vi inte kan se bortom vårt seende.

Alla människor har samma potential

Det är väldigt viktigt att förstå att stadierna som beskrivits här ingår i att vara människa. Kapaciteten finns tillgänglig för varenda en och det är ingen distans mellan dessa stadier. De är därför alltid inom räckhåll, i varje ögonblick.

Du kan se dem som din födslorätt.

Och bästa sättet att upptäcka dem är att börja utforska.


Om författaren: Sedan 2014 har Patrik arbetat med att stötta andra till att öka deras förståelse om dem själva, att öka deras nivå av medvetande. På senare tid har även företag insett värdet i hans tjänster och anlitat honom för att öka kvaliteten i företagets prestation. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.

 

Allt är som det är, och kan inte vara på något annat sätt

Allt är som det är, och kan inte vara på något annat sätt

I varje ögonblick är saker och ting som de är, av sig själva.
Det finns inget sätt att förbättra detta.

Nästa ögonblick bär med sig något annat.

Ögonblicket och dess innehåll går inte att separera – de är ett och samma flöde. Ett flöde som varken kan stoppas eller kontrolleras.

När en känsla av missnöje dyker upp och detta framkallar en önskan av förändring, denna ”önskan av förändring” är detta ögonblick, och kan inte vara något annat.

Ingen kontrollerar önskan eller begär.
Ingen kontrollerer tankar.

Tänkaren, den som upplever tankar, är bara en biprodukt av en språklig vana av att dela upp subjekt-verb-objekt – Tänkaren som tänker tankar. Tänkaren-tänkandet-tankar är ömsesidigt beroende av varandra och kan inte existera på egen hand, av sig själva. Om en av dem försvinner så försvinner alla på samma gång. De är egentligen en och samma sak och kan bara separeras genom språket.

Den skenbara kontrollanten av tankeflödet är också en tanke, varken skild från eller mer betydelsefull, än resten av dem.

Illusionen av att vara en tänkare som har tankar uppstår genom en tilltro om separation men denna gräns mellan den som upplever och världen utanför sker genom föreställningsförmåga.

Man kan föreställa sig en gräns mellan Sverige och Norge. Denna gräns kan ritas på en karta men i den fysiska världen existerar ingen sådan separation. Gränsen existerar i våra lagar och seder, men inte i fakta.

Samma sak gäller med den upplevda gränsen mellan ”jaget” och ”världen”.

När detta kan upplevas, inte bara genom teori, utan genom direkt observation – kan vi fortfarande känna ”jaget”, men grundtonen är något helt annat än den vi normalt är vana vid.

Vi kan inse att allt vi ser, hör, tänker och känner är vi. Allt är ”jag själv”.
Därifrån börjar universum nu, och det fortsätter att göra det i varje sekund.


Om författaren: Sedan 2014 har Patrik arbetat med att stötta andra till att öka deras förståelse om dem själva, att öka deras nivå av medvetande. På senare tid har även företag insett värdet i hans tjänster och anlitat honom för att öka kvaliteten i företagets prestation. På patrikrowinski.se eller The Human Factor AB kan du läsa läsa mer.

Hans bok Bortom tanke (utgiven våren 2017) och går att beställa från förlagets hemsida eller de vanliga nätbutikerna, AdlibrisBokus m fl.